Att bli väckt av en överraskningsarbetsintervju känns faktiskt lite som en svart mans kuk i röven. Rätt jobbigt i början, rätt förnedrande, lite obehagligt och ovant, man vet inte riktigt vad man ska säga men ändå rätt skönt när det är slut.

"Hej jag heter (inte en chans jag vet vad hon hette) och ringer från define, jag ser här du har sökt jobb genom oss som supporttekniker för Ica"
"Eh ja det stämmer.."
"Tänkte fråga dig lite frågor......(massa frågor jag inte ens minns alls)...men jag ser här du bor i Göteborg, det kan ju bli ett problem att pendla till Borås, har du körkort?"
"Ah ja jo det är ju ett problem, nej jag har inte körkort, och jag tror inte riktigt det framgick att man skulle sitta i Borås"
"Nej okay.. då förstår jag.. men jag skulle ändå gärna vilja att du kommer in på en till intervju för att se om vi kan hitta någon annan tjänst åt dig, kan du vara här torsdag nästa vecka klockan 14:00 på östra hamngatan, i handelsbankens lokaler?"
"Ja självklart kan jag det.. eh.. när sa du nu igen?"
"Nästa torsdag, den 25:e, klockan två"
"Okay antecknat.. eh.. vart var det nu igen?"
"Östra hamngatan (något nummer?), vid brunnsparken!"
"Okay.. då syns vi då.. tack så mycket hej!"
"Eh.. ja tack!"

Jag tror det gick bra, men jag vet faktiskt inte alls vad jag sa riktigt.